fredag 12 december 2008

Välkommen!

En sommar för ett par år sedan flyttade jag till ny lägenhet. Redan innan flyttlådorna var uppackade så började några grundläggande behov för en Generation X:are pocka på uppmärksamhet. Jag ville se Googles färglada bokstäver, klicka runt i Facebooks ljusblå värld och läsa om vad som hänt i den riktiga världen på DN.se.

De flesta känner nog igen sig i situationen och vet vad man gör: man söker efter trådlösa nät och hoppas att det ska finnas ett öppet. Det gjorde det inte. Fler låsta än vad den lilla dialogen kunde visa, men inte ett enda som gick att använda. Jag tänkte på alla de där bredbanden som redan fanns där, på VISA-kortet som brände i min ficka och på varför jag ändå inte kunde komma åt Internet. Sen tog jag laptoppen under armen och traskade iväg till caféet runt hörnet där jag visste att det fanns trådlöst bredband.

När jag till sist fick mitt bredband hade jag redan hunnit fundera en hel del på den där frågan. Varför kan jag inte surfa på Internet när jag bevisligen har täckning från tiotals trådlösa nät? Varför ska alla ha en "egen" bredbandsanslutning när vi ändå bara använder några procent av kapaciteten i snitt (och använder vi mycket mer blir det ändå problem för bakom kulliserna delar vi redan)? Varför ska alla ha en "egen" trådlös router när det som begränsar hastigheten i det trådlösa nätverket inte är routern utan spektrum (utrymmet för radiovågor i luften som vi också delar)? Det man vill ha är ju egentligen bara sitt eget bredband. Man vill att det ska vara säkert så att andra inte ska kunna surfa in på ens dator eller hemmanätverk; man vill få den hastighet man betalar för; man vill inte riskera att få skulden för något någon annan gjort på Internet och ibland, när man känner sig lite hemlighetsfull, vill man att ingen annan ska kunna se vad man själv gör där. Skulle man inte kunna ordna det här bättre och billigare om man tänkte lite utanför lådan...?

Om man bara kunde bryta loss ett slags virtuellt bredband från den fysiska bredbandsanslutningen, tänkte ingenjören och fysikern i mig, så skulle man kunna förbättra så mycket. Det skulle gå att surfa trådlöst inte bara hemma utan på alla ställen där någon hade bredband, vilket i en stad skulle betyda praktiskt taget överallt. Det skulle bli billigare eftersom det inte skulle behövas så många bredbandsanslutningar och trådlösa routrar. Och om ett virtuellt bredband kunde få sin kapacitet från vilken bredbandsanslutning som helst skulle det ju också kunna få kapacitet från flera fysiska anslutningar samtidigt och gå snabbare. Både bättre och billigare helt enkelt.

Efter mycket filande och experimenterande med både teknik och affärsmodell kan vi nu presentera ett sådant bredband: Myfi.net. Den här bloggen kommer att handla om tankarna bakom Myfi.net, de senaste nyheterna från branschen och hur vi ser på framtiden för trådlös kommunikation.

Varmt välkommen!

/Björn Smedman, initiativtagare till Myfi.net.